logo
U3 VETERANBESÄTTNINGEN 


Dykeri

Dykningen i Flottan har länge intimt hört ihop med Ubåtsvapnet och ubåtsräddning. Efter den stora utredningen om ubåtsäkerhet 1932 knöts undervattensaktiviteterna ännu hårdare till Ubåtsflottiljen och Ubåtsbärgningsfartyget BELOS I. Grundläggande dykarutbildning skedde i Karlskrona och Stockholm med Örlogsvarven som stöttning. Resurser byggdes upp omkring dyktankarna där dykarkurserna administrerades. Dykarbåtar, så kallade Dykarlanchor fanns i alla Marindistrikten.

Dykarkursen 1947
Dykarkursen 1947 på väg i en lancha. Kjell Lundh syns bakom mannen i dykardräkt. Foto U3 arkiv.

Övning i dykning, ofta sammanslagen med bärgningsuppdrag såsom bärgningen av den tyska ubåten U3503 genomfördes till stor del av årskursen av tunga dykare. Ett senare stort uppdrag som genomfördes av elever och årsprovsdykare var bärgningen av Vasa.

German Submarine U3503
Dykning vid bärgning av tyska ubåten U3503 1946. Foto U3 Arkiv.

Dykarna övade mot en ubåtsattrapp för att lära sig tekniken att fästa nedhalningsvajern för dykarklockan och vid speciella tillfällen genomfördes övningar mot riktiga ubåtar. Dykarna övades också i att ansluta slangar för att kunna blåsa upp en hel ubåt.

Även upplockning av tappade detaljer, inte minst sjunkna torpeder var rutingöromål. Då djupet överskred 40 meter fordrades specialutbildade dykare som då gick en djupdykarkurs ombord BELOS. Sådana dykare arbetade ner till ca 75 meters djup och i U 3:s Veteranbesättning har vi två djupdykare.

Bärgning av flygplansmotor
Flygplansmotor bärgad januari 1949 med hjälp av flottans dykare. U3:s veteranbesättningsman Sknr 56 Kjell Lundh deltog som dykare. Foto U3 arkiv.

Dykare Björk
Artur Björk t.v. och Kjell Lundh ombord på Holmön. Foto U3 arkiv

För ubåtsräddning fanns Ubåtsbärgningspiketer organiserade inom Marindistrikten och på Västkusten fanns en dykarklocka stationerad tillsammans med en mängd bärgningsmateriel för dykning, ankring osv. Ubåtsbärgningspiketerna övades med jämna mellanrum och då utnyttjades till exempel lotstjänstfartygen som bärare av dykarklockorna SVEA eller GÖTA.


Räddningsövning med lotstjänstfartyg. T.h. räddningsklockan Göta. Foto U3 arkiv.

Även lätta dykare finns i Flottan som Röjdykare, attackdykare och skyddsdykare. Idag har dyktekniken förfinats och ny utrustning tillförts som blandgasapparater. Mest påtagligt för dykarna själva är nog utvecklingen av dykardräkterna från gammaldags torrdräkt via våtdräkt, tillbaka till torrdräkter och ännu mer avancerade dräkter med värmeförsörjning.


Foton U3 arkiv.

Vi skall inte heller glömma utbildningen av alla ubåtsmän i dyktanken i så kallad ”fri uppstigning”. Från början innebar det användning av andningsapparater och hantering av räddningsslussar i dyktankarna och ombord i ubåtarna. Senare övergavs andningsapparaterna och BIBS (Built in breathing System) infördes i alla ubåtar som andningshjälp fram tills man lämnade ubåten.

Underhållande utbildning i fri uppstigning genomfördes årligen, likaså årlig läkarundersökning.


Övning i dyktanken och läkarkontroll. Foto U3 arkiv.

För att bevara kunskap och kännedom om dykerihistorien finns en Dykerihistorisk Förening med säte i Dyktankhuset på Galärvarvet i Stockholm, se deras hemsida http://www.sdhf.se/