Hydrofonist
Hydrofonisterna
tjänstgjorde i hydrofonhytten och lyssnade efter ljud i vattnet omkring
ubåten.
En tränad hydrofonist kunde med hörseln känna igen olika sorters
ljudkällor exempelvis om det var dieselmaskineri eller turbinmaskineri. Han
kunde identifiera olika typer av propellrar.
Riktningen till ljudkällan
kunde bestämmas med 1 grads noggrannhet, men för avståndsbestämning måste
plottning och beräkningar genomföras av stridsledningen.
Manöverapparat för passiv sonar. Foto U3 arkiv.
Hydrofonen(sonaren) bestod
av 48 mikrofoner som var placerade i ubåtens för i en hästskoformad
"hydrofonbalkong". Mikrofonerna var kopplade till utrustningen i
hydrofonhytten där en ratt kunde styra i vilken riktning hydrofonisten ville
lyssna.
I tryckfasta tornet var det möjligt att lyssna och avläsa
lyssningsriktningen.
Lyssna på ljudet som är klassificerat som en
kaviterande propeller med 120 varv/min och 3 blad.
Hydrofonbalkong. Foto U3 arkiv.
Det fanns
även en aktiv sonar med vars hjälp man kunde mäta avståndet till målet.
Den aktiva sonaren fungerade som ett riktbart ekolod, med ljudpulser som
var inställbara mellan 10-15KHz. Ljudsvängaren var placerad i förliga
delen av falska tornet. Den aktiva sonaren användes mycket sällan då en
enda ljudpuls ut i vattnet avslöjade ubåten.
Lyssna på pinget från en aktiv sonar.
Ombord
fanns 4 hydrofonister, som arbetade två och två i den trånga
hydrofonhytten, med skeppsnummer 5-8. Sknr 6 tjänstgjorde även som styrare
medan sknr 7 och 8 var uppassare, s.k. flunk, i officers- respektive
underofficersmässen.
U3 Hydrofonist värnpliktige Boström. Foto Rune Nilsson